Högskoleprovet, igen!

Igår var det lördag, men det var inte vilken lördag som helst. Det var Sveriges mest heliga lördag, Högskoleprovs-lördagen. Klockan halv sju steg jag upp och tog på mig de mjukaste kläderna jag kunde hitta (som såg någorlunda anständiga ut), 40 minuter senare hoppade jag in i Alexandras bil där hon, Emelie och Amanda satt, precis lika trötta och o-taggade som jag. Efter det fortgick dagen som väntat: alldeles för långsamt och mer plågsamt än man kunnat hoppas. Det känns som att Högskoleprovet har samma effekt på en som barnafödsel: man gör det, hatar det, blir fullkomligt traumatiserad och fyllt av hel och total smärta i kropp och själ, men när man får chansen igen är man inte sen att tacka ja. Jag hoppas verkligen att nästa gång blir min sista gång och jag hoppas även att jag då har tagit mig tid till att plugga (alls!), fjärde gången gillt, eller vad säger ni?

 Eftersom gårdagen åtminstone mellan 08.30 och 16.30 bestod av ren och skär panik, var det inte direkt förvånande att jag kände mig helt död efteråt. När jag kom hem fanns det sushi till mig, vilket var helt fantastiskt, men när Benjamin anlände bara en timme senare låg jag i stort sett utslagen i soffan. Jag befinner mig fortfarande i samma tillstånd så jag tror knappast att jag behöver nämna hur lugnt vi tagit det idag! – Många naps och flera filmer, perfekt!

Puss! ♥