Idag är det tisdag vilket betyder att det är exakt en vecka kvar tills vi åker till Grekland. Det ska bli så himla roligt men det är svårt att förutspå vad som behöver packas ner och hur allt kommer bli överlag. Jag började packa lite igår och har redan skrivit en lång lista av vad jag ännu inte lagt i väskan.
Sist jag skrev var jag fortfarande högt bland molnen efter lördagens konsert, euforiska känsloströmmar omringade mig. På söndagen blev det ingen konsert utan istället en mysig hemmakväll (och dag haha) med film och snacks tillsammans med Benjamin. Vi har inte träffats så mycket i veckan och från och med igår är han bortrest en vecka, så det var kul att få en heldag tillsammans!
Igår, timmar efter att Benjamin åkt, kom Emelie hit. Vi såg några avsnitt av en serie och letade upp videos som på något vis var menade att förbereda oss för resan, även om jag tror att det är bättre att inte har för mycket förutfattade meningar känns det bra att ha någon uppfattning om vad man kan förvänta sig.
• • •
Idag är en viktig dag för jag har äntligen tagit mig igenom den sämsta boken jag någonsin läst, "I Love Dick" (jag tänker redan nu förtydliga att "Dick" syftar till en man med samma namn). Jag såg den för första gången när jag och Benjamin gick runt i en bokhandel, jag i jakt på en lättsam sommarbok i kontrast till alla tråkiga klassiker jag tvingats läsa under skolåret. På topplistan såg jag boken, titeln var det första jag lade märke till, och jag fick uppfattningen att det var en romantisk komedi i bokform. Trots att det var vad jag letade efter köpte jag inte boken förrän vid nästa besök i bokhandeln, då en anställd ställt fram en liten skylt som lovade en mycket underhållande läsning. "Toppen!", tänkte jag och plockade fram plånboken.
I Love Dick är indelad i två delar och den första delen, främst bestående av en slags märklig historia om kärlek och avundsjuka var främst skriven i brevform. Det var den bättre av de två delarna (men tro mig, det säger inte mycket) och jag läste den på ett par timmar under en eftermiddag i bilen. Efter att ha läst den första delen drog jag mig för att läsa den andra, med all rätt. Det tog mig ovanligt och obegripligt lång tid att läsa den, dels för att jag inte kunde förmå mig att öppna boken och dels för att varje sida kändes som långsam tortyr. Boken var tråkig och pretentiös, jag sympatiserade inte med en enda karaktär (boken är för övrigt självbiografisk så min åsikt om författaren känns överflödig) och jag avskydde stilen. Det fanns inget jag tyckte om, förutom kanske det komiska namnet. Min vän Joel sammanfattade egentligen mina tankar ganska bra: "Jävla sensationalism".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar