Handling
En droppe midnatt är en familjebiografi skriven av Jason "Timbuktu" Diakité. I boken får man följa Jason i realtid medan han utforskar sin släkts historia, på sin pappas sida.
Ett stående tema i verket är etnicitet, hudfärg. Diakité berättar att han som ung hade stora komplex över, och mobbades för, sin mörka hy. Han menar även att han aldrig riktigt tyckte sig höra hemma bland varken vita eller svarta, då han var en blandning av båda. Han skriver bl.a. "Jag är svart, men färgen på min hud är brun", vilket säger ganska mycket om boken. Denna osäkerhet och frågor som "Vem är jag, egentligen?" och "Varför ser jag ut såhär?" verkar ha triggat intresset för att söka sig tillbaka i familjehistorien, där släktingarna bara några generationer tillbaka var slavar på bomullsfälten i den amerikanska södern.
Man skulle kunna säga att boken består av tre delar: Författarens egen självbiografiska del, som sträcker sig från barnsben till nutid, föräldrarnas berättande delar som skildrar den nära släkthistorian och nutiden, samt delen då Diakité åker till den omtalade Södern för att se och upptäcka den, samt samtala med släktingar och för ämnet intressanta personer. De tre delarna vävs flitigt samman, och när ett nytt kapitel börjar kan man vänta sig något som skiljer sig från det förra.
Hela verket är skrivet ur första persons perspektiv och analyser av de situationer huvudkaraktären (författaren själv) hamnar i följer från pärm till pärm. Detta gör att historien känns väldigt genuin, inte som en polerad version av sanningen.
Recension
Jag tycker att En droppe midnatt var en bra bok, som jag absolut skulle rekommendera! För mig personligen träffade den mitt i prick då jag för det första är ett fan av författarens musik och tycker han verkar intressant, för det andra tycker det är intressant med denna typ av historia, och för det tredje älskar hip hop, vilket är något som präglar både boken och författarens liv.
Det enda negativa jag har att säga är att man kan se att författaren i grunden inte är en författare. Det förekommer en del talspråk osv, något som jag inte uppskattar, men som skulle kunna peka på att boken är modern och skriven av just en person i familjen som undersöks, inte en författare utan direkt koppling till historien (återigen: genuint). Enligt mig kan boken på sina stället även kännas lite spretig, vilket inte är jätteförvånande då alla delar ska få plats på drygt 309 sidor. Kanske hade det varit bättre att väva ihop den på ett annat sätt?
Till sist skulle jag vilja säga att En droppe midnatt kan fungera som en stark ögonöppnare för mörkhyades situation i västvärlden både nu och då. Den är väldigt informativ, så man kan absolut lära sig något nytt av att läsa den! Överlag tycker jag att det var en bra och intressant bok med många olika sidor och teman, vilket gjorde att den inte blev tråkig och utdragen. Jag tycker absolut att ni ska läsa den här boken!
Puss! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar